I skolorna övar man på digitala färdigheter endast sporadiskt

Skolorna borde fästa uppmärksamhet vid övandet av digitala färdigheter.

I mellanrapporten för undersökningen som genomförs åren 2021-2022 som ett samarbetsprojekt mellan Helsingfors universitet och Tammerfors universitet granskade man digitaliseringens inverkan på inlärning, inlärningsresultat, inlärningsmotivation och inlärningssituationer.

De digitala färdigheterna granskades med hjälp av elevernas självbedömningar samt uppgiftstyper som genomfördes i en interaktiv uppgiftsmiljö. Granskningen är en del av en på nationell nivå representativ uppföljningsundersökning som täcker sjunde, åttonde och nionde klasserna. Undersökningens första inmätning gjordes höstterminen 2021. Dessutom omfattade undersökningen analys av tidigare forskningsmaterial från åren 2001, 2012 och 2020 samt en litteraturöversikt som gav information om internationellt rapporterade digitala inlärningssituationer.

– Digitaliseringens effekter inspekteras å ena sidan ur kontext av den läroämnesbaserade undervisningen och å andra sidan ur kontexten för målen för bred kompetens som finns definierade i den Grundläggande undervisningsläroplanens principer, beskriver professor Mari-Pauliina Vainikainen.  

Den grundläggande undervisningen borde säkerställa digitala färdigheter

Enligt undersökningen säger högstadieelever sig öva digitala färdigheter i skolan ganska tillfälligt. Det verkar också vara så att det digitala kunnandet insamlas huvudsakligen på fritiden.

Cirka 14 procent av eleverna upplevde sina digitala färdigheter svaga och kände oro relaterat till användningen av digitala apparater.

– I skolorna borde man fästa ännu mer uppmärksamhet på övandet av digitala grundläggande färdigheter, så att alla elever skulle kunna lära sig och studera jämlikt i ett alltmer digitaliserande samhälle, säger professor Risto Hotulainen.

– Den grundläggande utbildningen borde garantera digitala färdigheter för varje elev, så att elevens presterande i utvärderingar inte baserar sig på inlärda färdigheter från fritiden.

– Dessutom lade man märke till att interaktiva problemlösnings- och programmeringsuppgifter samt adaptiva uppgifter förde fram pojkarnas kunnande. Detta kan bero på uppgifternas funktionalitet, tillägger forskardoktor Sanna Oinas.

Digital inlärning har gett goda resultat i internationella undersökningar

I en stor del av de undersökningar som hittats i litteraturöversikten rapporterades statistiskt sett betydande skillnader mellan digital undervisning och den ”vanliga” undervisningen som i varje undersökning definierades på lite olika sätt. I nästan alla dessa ledde undervisning genomförd med digitala medel till bättre resultatpoäng i utvalda mätare, som till exempel till bättre inlärningsresultat eller motivation.

– Det bör ändå uppmärksammas att i en stor del av undersökningarna mättes inlärningsresultaten i stället för ur djupförståelsens synvinkel ur informationsupprepningens synvinkel. Då man anordnar digital undervisning är det alltså viktigt att se till att inlärningen inte förblir ytlig, säger biträdande professor Petri Ihantola.

I materialet som insamlades år 2020 användes vid sidan om interaktiva problemlösningsuppgifter också adaptiva uppgifter lämpade till nivån för elevens matematiska tanke- och resonemangsförmåga. 

Resultaten visar att en del av eleverna klart kan överträffa förväntningarna för sina åldersklasser då de möts av utmaningar lämpade för dem själva. Då uppgiftsmiljön kan erbjuda eleverna målinriktade övningar av rätt nivå och typ för eleverna, kan undervisningens differentiering underlättas.  

– Läraren har dock en viktig roll i stödjandet av den systematiska tanke- och inlärningsprocessen också då när man i inlärningssituationer utnyttjar differentieringsmöjligheter som digitala uppgiftsmiljöer automatiskt erbjuder, säger Vainikainen.

Tillgången till information har förändrat inlärningssituationerna

På basis av den internationella litteraturöversikten kan man dela inlärningssituationer som förverkligats med digitala medel i två olika grupper: digitala undervisningsapplikationer (till exempel inlärningsspel, undervisningsprogram, mobilapplikationer) och deras användning, även undervisning av dem, som endast är överförd till digital form (till exempel videoföreläsningar, undervisningsmaterial på internet).

Resultatet bekräftar tidigare observationer om att digitaliseringen av undervisning ofta innebär enbart ibruktagande av apparatur och applikationer utan förändringar i pedagogiken.

– I jämförelsen av olika elevmaterial som insamlats under olika tidpunkter visade det sig att förändringen i tillgången till information har förändrat inlärningssituationer. Digitaliseringen möjliggör informationstillgång till alla, såväl i hemmet som i skolan, berättar forskardoktor Satu Koivuhovi. 

I utvärderingsundersökningar från år 2001 ställde man till exempel frågor till eleverna om användningen av uppslagsverk och dagstidningar som informationskällor och då kunde det bero på hemförhållandena hurdana informationskällor eleven hade till sitt förfogande.

– Jämlikheten har ökat när det gäller tillgång till information, men på motsvarande sätt har vikten av kritisk läskunnighet ökat.

Undersökningen förverkligas på uppdrag av undervisnings- och kulturministeriet.

Mellanrapporten finns att läsas här. (på finska)

Sammanfattning av mellanrapporten

Kontaktuppgifter:

Forskardoktor Sanna Oinas, Forskningsgruppen för utbildning, utvärdering och inlärning vid Tammerfors Universitet (REAL) / Centret för utbildningsevaluering vid Helsingfors Universitet (HEA), sanna.oinas@helsinki.fi, +35850 319 8517

Professor Mari-Pauliina Vainikainen, Forskningsgruppen för utbildning, utvärdering och inlärning vid Tammerfors Universitet (REAL), mari-pauliina.vainikainen@tuni.fi, +358 50 4377 303

Biträdande professor Petri Ihantola, Helsingfors Universitet, petri.ihantola@helsinki.fi, +35841 536 8231

Professor Risto Hotulainen, Centret för utbildningsevaluering vid Helsingfors Universitet (HEA), risto.hotulainen@helsinki.fi, +35850 520 1664